Att leka ta fotografier i Stavanger ær ingen konst, det ær galet vackert
Precis dær vi bor finns en liten sandstrand
Suddig men ni fattar grejen
Bergen man ser från vardagsrumsfønstret
Vy från bussen vi tar till stan, att fota genom bussruta ær alltid lika vacker :)
Har tagit tusen andra bilder men nu ska jag sova før jag ska upp och jobba tidigt imorgon bitti. Då bussen inte går så tidigt på en søndag får en stackars K gå upp och skjussa mig till jobbet.
Han had æven lagat mat till mig nu nær jag kom hem från jobbet, vilket hærligt liv jag lever. :)
Här har det skaffats linser, jag har syn som en hök, inget kan undgå mig.
Idag skulle jag peta in the small pieces of heaven, vänster slank in men höger pillrade jag med tills mitt tålamod tog slut och jag ropade på mamma och sa att jag skulle mata katten med linsen om den inte gick in snart. Övning ger färdighet
Var på uppkollning hos optikern, förhör om hur det gått och där jag berättade att jag upplevde mina ögon en aning ofokuserade. När jag senare skulle ta en bild för att se hur linser syns på bild insåg jag varför... jag skelar ju!
Med ett fett självförtroende i bagaget rullade jag till Karlslund för att visa 5 kms rundan vad skåpet ska stå. Gick ut hårt 5.4 min/km, plöjde ner för lutningarna och kände som om jag flög. Jag såg ryggar dyka upp för att sedan försvinna bakom mig, jag var oslagbar.
Detta höll i 2,5 km sen kom döden. En kniv rätt in på hö sida. Fucking obliqus internus klarade ingenting, det gick inte att springa igenom denna blindtarms smärta (håll) Fick till min stora besvikelse gå, blev förbannad på varje rygg som passerade mig, de hånade mig.
Efter 1 km gick det värsta över och jag började springa igen. Hållet var fortfarande kvar men inte alls i samma intensitet. Det höll i sig 1,5 km, alltså till målet. Jag passade på att springa om de jäklarna som passerat mig tidigare, tryckte upp min sula "i'm winning, you're losing" rätt i fejan på dom.
Jag gav upp hoppet om en bättre tid än förra gången, trots det gick jag i mål vid 31 min, så ni kan ju tänka er vilken jäkla fart jag hade innan döden tog mig.
Blev inbjuden till en fantastisk skaldjursafton hos Ida med Linn och Emanuel. Mousserande vin, vitt vin, öl, färska räkor, havskräftor, moule, paj... you name it we had it.
Och jag som inte ens gillar skaldjur.... trodde jag
Maj månad har inte rymt många löppass och det är med en aning sänkt mod jag ger mig ut på 5 kms rundan i Karlslundspåret. De två första kilometrarna kändes som 2 mil. Fick ingen kontroll på andningen eller någon rytm i stegen alls.
Men sen kändes det bättre, körde på i ett ganska lungt tempo som jag sakta men säkert ökade. Inför den sista kilometern började jag höra att klockan tickade iväg. Jag skulle fanimig springa under 30 min så jag ökade.
5 sek innan målgång hoppar Runkeeper igång och säger att 30 min har gått. Tävlingsmänniskan i mig svär åt Runkeeper damen men inser att det har gått under 30 min ändå.
Ökningen gick från 6.44 min till 5.29 min/km och det får duga för denna gång.
Är grymt peppad att ta nästa löppass nu men det får vänta tills imorgon och då ska de gamla snuskskora på. Så det så
Saucony Fastwitch 5, kunde knappt hålla mig tills det var dags för premiärturen. Började, klok som jag är, med en gå, jogga, gå tur här runt i byn. Kändes oförskämt bra och lätt.
Vaknar kl 7 av upprepade krasande ljud utifrån. Takläggarna.
Jag sa till mamma att det var lungt, att jag antagligen bara skulle somna om. De orden ångrade jag kl 07.17 men en timme senare är jag glad att vakna i tid.
Vårruset pågår just nu i Örebro och jag ångrar min hemska majdvala och önskar att jag upptäckt detta tidigare för att kunna va med.
Lagom lopp med noll prestationskrav (från min sida) och allmänt mys inför sommarens hårdträning. Jag sitter på tåget och försöker följa livesändningen på NA, går sådär.
Blir grymt peppad att ge mig ut i Karlslundsspåret. Funderar på en riktig fuling och ge mig ut i 1 mil spåret, men låter mer korkat än kul just nu. Min tanke är att köra intervallpass och längre pass på ca 1,2 km under sommaren. Tror inte att jag tycker att fler km än det är roligt. Vågar fasen inte utmana den sjuka glöd av löplycka som finns nu.
Äntligen får jag åka hem. Den sista månaden känns som ett stort blurr med en enorm glädje efter onsdagens tenta.
Packningen går sådär eftersom jag vill ha med mig på tok för mycket. Köpte även ett par nya skor att löpträna i. Och de är faktiskt de första jag köpt sen jag började på löplabbet :) Underligt va?
Men det ska nog gå att trycka ner, ingenting är omöjligt!
Examensfesten var kanon! Vi kommer in i en fantatiskt fin sal med massa finklädda människor i långkjolar och kavajer.
Ned kommer de blåklädda studenterna och fina tal och uppträdanden hålls. Sedan går de färska naprapaterna ut och firas med champange, en sjukt god trerätters och massa fint vin. Liveband och sen cafe opera där vi slussas in i VIP rummet. En helt fantastisk kväll!
