ta min hand jag följer dig

Sprang in på en okänd frisörsalong på Kungsgatan idag.
Blev rädd när de sa att de hade lediga tider till dagen därpå.
Bokade och samtidigt som hon skrev ner tiden på en lapp insåg jag att jag var tvungen att avboka.
Det här blev alldeles för spontant för mig

Nog har jag alltid vetat att min mage styrs av klockan.

Jag såg att klockan närmade sig 11, tog fram lunchen, åt upp allt och såg på klockan igen, 10.20.

Satte alltså i mig all lunch några få timmar efter grötfrukost och nu är klockan snart 12 och jag börjar bli småsugen på nått att äta.

Underligt.

För första gången i mitt liv så förstår jag varför folk behöver fotfilar.
Mina vackra små fötter brukar inte flaga men just nu behagar de det och jag behöver en fil.
Mina ideer om att slippa detta vidriga redskap börjar ta slut. Högtryckstvätt? Skållhettvatten? Strunta i det?

Jag ryser av bara tanken...

På Uddvägen 16
"EMMA det snöööar!!!"
"Vaaaa!!!!?? Vi måste UT!!"
"Jaaaaaaaaaa!!"

Två kvinnor i 25 års åldern står med tungorna utsträckta händerna mot skyn och skrattar.
Normalt...

Det är så fantastiskt att komma hem, trots att det är ruggigt och blött så har Örebro sin charm ändå.

Mötte mitt kära Linn och Eme på Brogrens och åt scones, sen till Ida för pizzakväll & godkänna linns karl.
Sen var det bara Mårtenstorp och paranteser som gällde.

Sitter nu på tåget tillbaka till verkligheten, tillsammans med en man som klev på tåget, i slutet av oktober månad, barfota. Inte ens en strumpa eller sko i sikte. Snacka om att ha tagit barfotatrenden på allvar...
Är det oartigt att fråga?

Stavanger i sol får mig att bete mig som ett litet barn. Jag vaknar som om det vore julafton, börjar föra en diskussion men en sovande K om dagen aktiviteter, alla har en sak gemensamt, de ska ske utomhus.

När jag äntligen fått liv i karln följer en, i mina ögon, sjuuukt lång frukost. Jag blir ivrig, försöker hitta på anledningar att gå ut innan honom. "jag kan ju ta ut soporna" "jag ska bara kolla temperaturen" osv.

Det är så vackert, alla regndagars vyer som ristat sig in på min näthinna försvinner och ersätts av blåa berg med vita snötäckta toppar, kornblått hav, vita små hus och söta kullerstensgator.

Jag inser att det är för de här dagarna folk stannar i Stavanger.

Bilden med huset på är lite av ett drömhus, i klass med tant Berits hus hemma.

Att komma till Stavanger var lite underligt, lite väl bekvämt, lite hem. Hade inte vädret sugit i den här stan så hade jag nog kunnat adoptera den.

Efter en fika drog vi oss hemåt, jag på buss och K på moppe, moppepojke. Vi betällde pizza, drack rödvin och fnissade.

Jag fick en present också, K sa att han lagt ner tid och pengar på den, det var en tekopp, med en logga. Det är inte OK. För det första att det inte är en mysigt stor tekopp med mönster på och för det andra att det är en logga på den. Isch! K kommer inte få inreda vårt framtida punkt.
Som tur var kröp det fram att han hade fått den av några penisonärer. Puh!

Han kanske kan få va med och planera ändå, han kan få välja kuddfordal... kanske..

Sitter på ArlandaExpress som i expressfart susar mot flygplatsen, and it better för jag är sen.

Flyget går 12.45 och jag kommer fram 12.10. Iche braa! Som tur är så är jag redan incheckad och kommer häva mig direkt in i säkerhetskontrollen.

5 dagar tillsammans med min fiiina (snygga, coola). Planen är att umgås, samt postroiera Ks bröstrygg (manipulera i postrogrepp), umgås med Mad, Vanessa samt åka en sväng till Kristiansand. Spännande, spännande!
Jag glädjer mig! :)

Igår gick Tjurruset av stapeln och de vackraste flickorna i världen hade vallfärdat hit för att kletas ner i lera.
Jag hade redan tagit beslutet att inte springa, efter lite för många yrsliga stunder har jag inte vågat springa (pensionär) och mitt immunförsvar suger antagligen.

Det beslutet ångrade jag som fasen. Jag lämnade tjejerna för att klättra upp på ett berg och invänta dom. Det var lerigt, höga snår, halt och jävligt men helt fantastiskt. Jag såg de komma i backen och skrek på dom, fotograferade deras ännu rena ansikten, älgade ner för backen och fick dom en extra gång innan de gav sig längre in i skogen.
Jag drog till diket, vad kan va roligare än att se dom kräla i leran? Det var sjukt kul! I början luktade det illa, det gick att springa på kanterna, men när mina kära flickor kom var det lera upp över knäna som väntade dom, utan möjlighet att springa på några kanter.

Jag längtar tills nästa år då jag får bli lika kladdig av lera